.. Att jag är tråkig just nu. Kan bara tänka på det typ. Men i vilket fall har jag det bra här uppe i Stockholm♥ Jag älskar att vara här! Jag vill inte åka här i från på fredag, jag hör hemma här :) Kram på er alla.

Som sagt, vi kände inte varann så väl, men ändå så mycket att jag kan se att vilken kille vi förlorade! Bara det att man aldrig kommer se dig på stan mer, aldrig säga hej eller prata fyllesnack osv. Jag minns det som igår, förra måndagen. Du var så levande & vaken, jag kan knappt förstå att du inte finns här mer. Du kommer alltid vara en del av Ljungby. Fan det här gör till & med ont på mig, tänk då på alla dina nära vänner, det är många, din familj, din flickvän. Jag pratar nog för alla när jag säger att vi, Ljungby, världen vill ha dig tillbaka. I natt drömde jag att du kom tillbaka, då dina närmaste fick träffa dig, hålla om dig & allt det där igen, orden tar slut .. Vila i frid♥.

Bilden är från gruppen "vila i frid Robin Caster" på facebook.

Jag minns första gången jag träffade dig & jag minns sista gången jag träffade dig. Det var på nästan samma ställe till och med.

Sista gången jag såg dig var när jag sjöng på "pådrag i parken" förra måndagen. Jag minns att jag stod på scenen & sjöng då jag kollade på dig, sen när jag gick ner för scenen så tänkte jag inte mer på det. För inte visste jag att jag bara en vecka senare skulle få veta att du är död. Att den natten jag var ute med hundarna då det blåste för jävligt, just då när jag var ute, att du dog. Att du fick 16000 volt igenom din kropp just då! Var det därför det blåste & regnade? Var det därför det var en sån dyster natt? En sån fruktansvärd natt? Jag minns att bara några dagar efter vår sista fest, gick jag igenom stan gråtande med en kärring som försökte pigga upp mig medans jag skämdes för att du stod bara några meter bort & kollade på mig som grät. Jag minns att du log ett sånt léende som betyder "det ordnar sig". Jag kände aldrig dig på riktigt, alltså ordentligt. Men du var en bra människa & det ser man bara på att du nu har dränkt ljungby i tårar. Alla saknar dig. Dina vänner, din familj & för att inte tala om vad Linda gör. Hon är totalt förstörd & jag förstår henne, för du är hennes stora kärlek, hennes livs kärlek & om jag förlorat min, så hade jag inte ens velat leva. Linda kämpar på & jag hoppas hon klarar sig igenom det här. Det gör ont att veta att du är borta & det gör ont att ens tänka på vad Linda känner. Ta hand om dig Bobban, så tar världen hand om Linda. Vila i frid.

http://www.youtube.com/watch?v=4uV-2gh03B8

Har kört ut från Stockholm nu, är på väg till farmor i en buss. Lyssnar på youtube & hittar en låt jag lyssnat på för länge sen, men nu när jag är i Stockholmsområdet & närmare min älskling så väcks känslorna till liv lite mer än vanligt. Jag förväntar mig inte att ni ska förstå, men han får mig att känna något jag aldrig känt förut. Om ni känt honom som jag så skulle ni kanske få känna det jag känner. Men det kanske bara är mig han får att känna så här, jag vet inte. Är det bara honom eller är det bara så kärlek känns? Jag har varit kär många gånger men inte alls på det här sättet. Som om jag var djupt förälskad i en hollywoodstjärna som jag visste att jag aldrig skulle få. Jag trodde aldrig att jag skulle få den här killen, min stora idol, men om jag inte bara drömmer så är han min idag & det har han varit ett tag nu. Visst det är väl inte perfekt, men det är då det närmaste perfekt man kan komma. Man ska aldrig sluta kämpa för det man vill ha. För två-tre år sen så var det här min största dröm & den är sann idag. Visst bråkar vi & han har verkat kall, men finns det något bättre än att bli sams igen? Jag minns så väl 2 gånger som jag trott att det var slut & ställt in mig på det då man sedan har fått höra "men du pratar som om det vore slut, jag älskar fortfarande dig...." & "jag vill inte ge upp" osv.. Kanske låter som nått typiskt alla säger ibland. Men om ni känt den här killen hade ni aldrig trott att han ens skulle säga att han tycker att en är fin eller något sånt. Fan jag kan inte ens förklara, jag älskar varje liten centimeter av den här killen, jag lever för dig, du är mitt ett & allt, du får mitt hjärta att slå Jonas  

Jag hade inte riktigt tänkt på hur det skulle kännas att lämna mina små ädelstenar ifrån mig. Fan det gör ju till & med ont. Nu har jag tre kaniner hemma - mamma, pappa, barn. En unge är kvar för att ägaren inte hört av sig, men har antagligen hittat en annan som vill köpa henne. Jag har sett dem växa upp & jag har älskat dem som mina barn, nu är de snart borta allihop.

JAG ÄLSKAR ER   

Om några timmar sitter jag på ett tåg mot huvudstaden. Jag ska leverera två kaninungar + komma här i från ett tag. Ska vara där tills på fredag, kul va? Sitter i telefonkö till SJ nu, är typ nummer 25, tid typ 7 min. Det är visning på Onsdag så jag måste städa mitt rum nu. Ha det gött.

Allting har ett slut, så det här inlägget tillägnar jag mina nu före detta klasskompisar, mina solstrålar, min klass 93a.  

I can hear them say I love you like it was yesterday

And I can see it written on their face that they'd never felt this way

Now i can tell, here comes goodbye

Here comes the last time

Here comes the start of every sleepless nights

The first of every tear I'm gonna cry

Here comes the pain

Here comes me wishing things had never changed

And that they would be here in my arms forever

But here comes goodbye