"Hur kommer det sig att det blåser så kraftigt ute

när jag sitter på balkongen & tar min sista cigg för dagen?

Är det för att jag saknar dig så mycket som jag gör?

Att kolla på stjärnorna här från balkongen utan dig, då gråter min själ.

Att kyssa dig godnatt gör så ont, för jag vet inte om jag någonsin får se dig igen.

Det är därför jag kysser dig, för jag tycker så mycket om dig. 

Vindarna piskar mig i ansiktet, de verkar så oroliga & arga.

Borde jag också vara det? 

Jag känner frustration men samtidigt är jag så lycklig med dig!

När jag klagar på att du svackar med blicken, 

att du fumlar med dina fingrar

& att orden du säger inte hänger ihop överhuvudtaget

är det för att jag ska kunna få kyssa dig en gång till innan jag somnar & försvinner för en stund. Även om du tror att jag inte är vid medvetandet då, så känner jag när du tar min hand i din & när du försiktigt viskar i mitt öra att du älskar mig.

Det är de orden som får mig att förstå, att jag måste fan stanna. Jag måste vakna igen. Orden du säger får mig att andas, Jonas. Himlen känns så mörk utan dig, men det är okej för mig, bara jag får vara din i all evighet. Är det okej för dig?"