Direktlänk till inlägg 20 november 2010
Jag tänker tillbaka på när jag var 11-12 år gammal, jag var så borttappad, i hela mitt liv hade jag varit "konstig". Förvirrad & frustrerad. Men när jag var tolv gick jag från det till något värdefullt. Mitt liv var värdefullt för första gången, för mitt liv var du. Mitt liv är fortfarande du & mitt liv ska vara du tills dagen jag dör. Visst hade änglar funnits innan, dem som gjorde mig glad men nu fick känslan av lycka en ny betydelse. Du är fantastisk.
Dina kalla händer håller hårt om mig, du har precis varit ute & förgiftat dina svarta lungor ännu mer, jag känner det på lukten. Dina händer är så jävla kalla fysiskt men psykiskt bränner de mig på ett skönt sätt. Du pussar mig på pannan & jag ryser när du viskar mitt namn. I din famn är jag så liten men samtidigt så betydelsefull. Ditt fasta grepp om mig får mig att förstå att jag är din & dina ögon säger till mig att jag alltid kommer vara det. Jag drar naglarna över din rygg, du får aldrig lämna mig, hör du det?
Varför släpper du mig när du vet att vi kan Vi kan klara allt tillsammans ...
Åh, jag har mått så jävla bra de senaste dagarna, har vart på festhumör. Äntligen fredag som jag sett fram emot & vad händer? Mår så jävla bra & på en sekund så brister det. Pappa sa att han ville hjälpa mig att städa mitt rum & som en liten jävla ba...
Aldrig har jag känt såhär Känslan av lycka sköljer bort all min ångest Jag är glad Så länge ni inte vet Vad skulle ni då göra om ni fick reda på det Vad jag skulle göra? Jag skulle dö Snälla gud, låt mig vara lycklig Bara en gång ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 | 26 |
27 |
28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|