Det är en farlig lek, att leva på lyckan av att han ens ser på mig då & då, är ju helt sjukt. Att drömma om honom, att leva genom honom, andas bara för hans skull & det man får tillbaka är en verbal misshandel. But I kinda like it. Att veta att han inte bryr sig men att det ändå mig han rör vid inatt. Av alla. Jag har gett honom allt & jag kommer aldrig få det tillbaka. Jag valde det själv, jag älskar att ge honom allt jag har. Jag älskar att jag tillåts tycka synd om mig själv efter han kallat mig slyna & knuffat mig in i väggen. Jag gillar att må dåligt. Varför? För att lyckan blir så mycket starkare när det gäller honom, då det är så sällan man ler. Jag är utvald & inatt är jag din, men imorgon & i övermorgon kan du vara någon annans. Badboy.